Igår åkte jag till jobbet för första gången på 10år med en olustig känsla i magen....
Tänker inte kommentera dagarnas händelser av många anledningar även om jag fullkomligt bubblar av åsikter!
Istället bjuder jag på början på mitt egna pass...
De började med att jag hittar en äldre man vid namn Stig.
Stig blöder i ansiktet, han har ramlat och har ont, han är förvirrad, sluddrar kraftigt, byxorna har åkt ner på honom och då han inte kan släppa räcket han håller i för att dra upp dom fick jag hjälpt honom med detta då han tyckte de va fruktansvärt jobbigt när alla människor bara gick förbi, då de va tungt att hålla honom med en arm (hund i andra handen) bad jag en kvinna om hjälp men hon sa
-jag känner inte honom, och fortsatte gå?!
En ung tjej 25-30 år?! Fan va arg jag blir....
Medans jag står i telefonkö till polisen hittar jag hans sjukhusband runt handleden därav fick jag hans namn för de gick inte att förstå mycke vad han säger, smällen mot huvudet verkar ha ställt till de ordentligt!
Efter 10min har jag fortfarande inte fått kontakt med polis men av en händelse dyker en bil upp 👍 🚨
De visar sig då att någon hittat honom långt innan mig men har lämnat honom blodig och ensam i ett garage!?
Känns ju fantastiskt att veta vad vi har för människor runt oss....
Tur väktaren som förtjänar ett skott i huvudet dök upp så att polis kunde ta över istället för ambulans eller värre för vem vet vad som kunde hänt, han hade inte orkat hålla i sig i en evighet...
Vem faaaaan lämnar en blodig skadad äldre man stående med kramptag i ett räcke med byxorna nere!?!?
Ledsamt hur vissa människor fungerar....
Idag väntar jobb igen men med en helt annan känsla 👍
Vem vet vem vi kan hjälpa inatt?
