Känns helt tomt....
Känns som jag går sönder inuti....
Precis som när Lexus va en liten fjant fick jag sitta bredvid med hans huvud i knät och hålla han i tassen när han skulle sova skillnaden va bara att denna gången dog han i mitt knä....
Efter så här kort tid efter inser man ändå snabbt att de va inte bara hans storlek som fyllde detta hemmet...
Saknar ihjäl mig!
Veterinären hade helt klart rätt!
Hon undrade varför detta alltid drabbar de bästa.....?!
Dagen innan....
sova gick inte trots en lång jobbnatt...
Får nästan andnöd när jag tänker på morgondagen :-(
Sådär så de bara vrider sig...
Hur fan ska man klara de!?
Har ju varit med innan och den där sekunden när du känner hur hunden dör är såååå förbannat hjärtskärande!
De är en fruktansvärd situation...
I min värld sen funkar säkert folk olika men har man varit med från början så ser man fan till att vara med till de bittra slutet även om de e jobbigt och som sagt gör ont in i hjärtat!
Att bara skicka iväg honom med någon främmande människa finns bara INTE! och med de sagt innebär de inte att de personer som väljer att inte vara med på något sätt tycker mindre eller mer om sina hundar utan bara att för mig känns de som en del av hundägandet!
Precis som han varit där för mig genom årens lopp av skratt, gråt och depp ska jag vara där hos honom!
Klart man förmänskligar de hela men så må de vara...
Fick ledigt från jobbet idag så de får bli en dag med den finaste!
Fan underbara knasiga miffo hund hur kunde de bli såhär!?
Ja igår va jag tvungen att ta beslutet....
Behandlingen som fanns kändes som ett långt lidande för att JAG ska få ha honom hemma kanske några månader till och då va de dax att gå in i rollen som den osjälviska hundägaren som verkligen tycker om sin hund istället för den själviska personen som låter kopplet styra!
Jobbigaste beslutet jag någonsin behövt ta och de gör ont in i märgen men samtidigt vet jag att detta är rätt...
Han ska inte behöva må som nu en längre tid för att jag ska få mer tid!
Efter att beslutet togs sa veterinären som hållt sig väldigt neutral under samtalet då detta är mitt beslut att hon hade inte under några omständigheter låtit sin hund gå igenom detta och tyckte jag gjorde helt rätt och de kändes ändå mitt i all misär rätt bra.... Någon slags bekräftelse på att jag gör rätt!
Frågan e bara varför de gör så jäkla ont när man vet att de e rätt och jag har gjort allt man kan!?
Herregud vad han kommer saknas här hemma....
Fick tid på fredag och jag fasar för de men nu ska vi försöka så gott de går att njuta av tiden vi har kvar....
Cancer!
Ja min hund har fått cancer....
Min älskade knasiga underbara hund!
Vi väntar nu på slutbeskedet men de ser väldigt mörkt ut :-(
Försöker tänka på att vi snart haft 8år ihop och de e inte dåligt de med en hund vi inte trodde skulle klara första året, en hund trots att vissa inte gjorde annat än motarbetade fick jobba på nätterna :-D
En hund jag aldrig någonsin tvekat trots att han é världens snällaste skulle backa upp mig i en situation!
En hund som hatar lydnad fick de ändå att hålla ihop nästan hela vägen....
En underbar knas som gör allt för mig <3
Ja men då har man ihop med S-T laddat för en långvecka....
Kommer bli en riktigt jobbig vecka då man dessutom sitter som på nålar och väntar på att veterinären ska ringa om Lexus :-/
Börjar mer och mer tro att detta kommer bli bra men samtidigt ser man på honom med andra ögon....
Han ser ranglig ut, tunn och även om han alltid ser ledsen ut så e de nått i hans ögon som oroar mig ändå :-(
Men de e klart antibiotikan gör ju sitt så de e inte så lätt att avgöra...
Trött som en gnu e jag oxå då sömnbristen fullständigt dödar mig!
Men snart borde väl allt vända tycker man ju?!
 |
| Mysigt värre :) |
 |
| Letar du efter mig? :P |
