Känns helt tomt....
Känns som jag går sönder inuti....
Precis som när Lexus va en liten fjant fick jag sitta bredvid med hans huvud i knät och hålla han i tassen när han skulle sova skillnaden va bara att denna gången dog han i mitt knä....
Efter så här kort tid efter inser man ändå snabbt att de va inte bara hans storlek som fyllde detta hemmet...
Saknar ihjäl mig!
Veterinären hade helt klart rätt!
Hon undrade varför detta alltid drabbar de bästa.....?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar